Den frivillige golfaren

Förra året så här dags hade jag spelat 16 rundor.
Nu har det blivit 4
Jag har ett jobb...
 
Jo, så är det och här ser vi att allt är på gott och ont. Men givetvis kommer jobbet i första hand och golfen i andra. Eller?
Eller kommer inget i första hand?
Det viktiga är kanske är att vi mår bra? Har vi sedan ett jobb är det givetvis kanonbra och mitt jobb just nu består i att få folk i jobb - eller någon annan sysselsättning.
Har annars träffat många GG-kollegor och alla frågar var jag håller hus.
Nu vet ni.
Nu tror jag inte att jag är så värst saknad på Vetlanda GK.
 
Men Taisto är det.
En tidig vintermorgon ändades hans liv mellan Sommen och Tranås i en trafikolycka och vi är många som saknar Taisto med med den orange jackan spelandes på banan.
Eller när han hejande kom och körde på fyrhjulingen i egenskap av banarbetare.
Taisto var alltid med oss i scramble och det kändes tomt att gå ut i lördags utan Taisto som en av medspelarna i vårt lag. Nu ryckte "Wegan" in och han gjorde det med bravur. Men Wegan är inte Taisto - och vice versa. Varje människa är unik.
 
Jag - och flera medlemmar från Njudungs Fotbolldomarklubb samt Vetlanda GK - hade förmånen att få följa Taisto till den sista vilan i Karlskrona. Jag till och med den stora äran att dessutom få välja en låt som spelades under begravningen. Tack Linda!
Jag valde den här som given:
http://www.youtube.com/watch?v=o_U829ZYNQk
Ville gärna delge er den.
 
Taistos minne kommer alltid att finnas kvar. Inte minns genom dottern Linda som nu tagit plats i den fantastiska baren/serveringen som under vintern byggs av frivilla personer från klubben. Tack.
Personligen har bestämt mig för att låta Taistos minne leva genom att var gång jag slår ut en Titlest-boll kalla bollen för Taisto-boll.
"Vad hade du för boll. Hedberg?"
"En Taisto 4..."
 
Förutom att Taisto inte finns med oss längre så har Anders valt att flytta tillbaka till Västerås.
Han har gjort under med banan.
En ung ny kraft i Erik Carlo från grannklubben Eksjö har tagit vid.
Jag ska väl inte säga att banan var kanon första gången jag gick en runda i år, men mycket fort blev banan bara bättre, bättre och bättre och nu är den återigen lika fin som förra året.
Jag är säker på att vi fått en värdig heed-greenkeper.
Lägg därtill att Daniel, Stefan och Jonny är kvar samt att man värvat in "Göte" från Myresjö IF i banpersonalen.
Det här kan bara inte gå fel!

Något som gått fel är mitt golfspel hittills på de få rundor jag hunnit med i år.
Man kan säga att det blivit glesare mellan de riktigt bra slagen och väldigt tätt mellan de dåliga. Jag rusar uppåt i hcp-listan och fortsätter det på det här viset skriver jag nog 54 på scoorekortet i höst.
Men vad gör det? Vad gör det om golfen går åt helv..just det.
Det viktiga är att vi mår bra och att alla andra gör det.
 
Avslutar med en dikt tillägnad Taisto och ytterligare en låt som spelades på hans begravning:
"Med glimten i ögat fick du oss alltid skratta
att du inte längre finns kvar hos oss är svårt att fatta
Att säga farväl vi gör med stor smärta
för du kommer alltid att finnas kvar i vårt hjärta
Sov nu gott så ses vi kanske snart
och då blir det som vanligt med dig, full fart.
  http://www.youtube.com/watch?v=c9KHo9z86rA

Leif Hedberg

(20111209)
"Snön ligger vit på marken - endast Taisto och Hedberg spelar golf".
Nej, från och med den här veckan är det nog slutspelat för säsongen.
Tyvärr.
Faktum är att banan varit fantastiskt bra och vissa dagar bra mycket bättre än vad den var under den blöta sommaren. Och då var den ändå bra!
Men visst var det lite speciellt att slå ut från hål 14 för ett par veckor sedan, höra hur bollen studsade på isen i jämnhöjd med 150-meterspinnen och lägga sig 120 meter från green. På ett par 5-hål! Att det sedan inte blev mer än par är en annan historia.

Har en anekdot från just det här hålet från förra året när Taisto (vem annars?) och jag spelade.
Jag slog slag 1 - i vattnet.
Jag slog slag 3 - i vattnet.
Jag slog också slag 5 - i björkdungen mellan hål 12 och 14.
Hittade bollen och pichade upp den i ruffen, drygt 200 meter från greenkant.
Slår alltså nu slag 7.
Får en sådan kanonträff, men anar att den gick upp på green.
Taisto spelade fram sin boll och vi kommer fram till green.
- Var är min boll, frågar jag Taisto.
Taisto går fram till flaggan, lyfter ur den, böjer sig ner och säger:
- Här, och tar upp min boll ur koppen.
Sedan går han bara bort till sin boll för att putta.
Jag står halvt förstummad.
I koppen, från drygt 200 meter!
Bara ett problem. Det som egentligen borde varit en albatross var nu en dubbelboogie. Tack för kaffet.

Har väl inte haft min bästa säsong på golfbanan.
Ska vi vara ärliga har jag haft den sämsta.
Återigen. Jag är alldeles för ojämn.
Men faktum är att jag i höst fått bort mycket av min slice. Jag vet inte vad jag gjort utan lägger det i facket "Plötsligt händer det" och då handlar det inte om triss - även om det ligger nära.
 
Jag vidhåller att en golfrunda med mig är ingen golfrunda. Det är en "happening" - där allt kan hända.
Allt från det där fantastiska sjunde slaget på hål 14 till att jag tappar drivern när jag slår ut på hål 12.
En golfrunda med mig (och flertalet av de som jag brukar spela tillsammans med) är fantastiskt många glada skratt.
Så den riktigt seriösa golfspelaren som vill jaga poäng på allvar göre sig icke besvär.
Men det finns också sådana som jag gått tillsammans med och som när de plockat upp bollen ur hål 18 och handskakat sagt:
- Det här var roligt, kan inte vi spela mer gånger?
Och det är vad jag sätter som prio 1: Golf ska vara roligt.

För er som inte har varit ute under hösten/förvintern kan jag meddela att ett antal träd blåste ner under stormen Berit. Dock inte de träd som jag vill ha bort.
Så jag får fortsätta utmana ödet på hål 11 när jag ska försöka slå över dammen. Antingen går bollen igenom lövverket eller..just det.

I övrigt vet jag att Anders och hans manskap arbetat frenetiskt för att banan ska vara så fin som möjlig till våren igen. Jag skriver det igen och det kan skrivas varje gång: Vetlanda GK har fantastiskt duktiga banarbetare. Enligt mitt tycke saknar de motsvarighet.
Hade bara ett problem med banarbetarna under hösten. De trilskades med att blåsa ut alla löv i skogen! Alltså där jag inte sällan är och spelar! Nu kan jag kanske inte begära att löven ska blåsas upp på fairway, men ibland hade man önskat att så var fallet.

Läste på golf.se att James Gordon spelat golf på
Niddry Castle GC öster om Edinburgh. Och råkat slå helt galet vilket innebar att han träffade ögat på 44-årige Anthony Phee vilket innebar att den senare blev blind. Gordon fick böta tre miljoner kronor.
Ni som läste min senaste krönika vet att en Sävsjöbo även träffade mitt öga på hål 8 i Vetlanda.
 Låt vara det öga som sitter mellan skinkorna, men en 100-lapp kan det väl vara värt..?

Syns (!) och hörs till våren!

Leif Hedberg


20110919
Till höger och vänster.
Duffar och toppar.
Bollar som studsar ut från skogen - och in i skogen.
Är det bara jag som är med om detta?
 
Jag har fått bra gehör från mina två tidigare krönikor av "Den frivillige golfaren" och många säger att de känner igen sig.
Nej, det är ingen som sagt att de fått leta efter drivern efter ett utslag, men nästan alla har varit med om det som jag varit med om.
Håkan Johansson, GG-kille med ett förflutet som stentuff back i Vetlanda FF och inte mindre stentuff ishockeyspelare, berättade en anekdot när vi spelade.
Om spelaren vars boll fastnat i trädet, men syntes klart nerifrån. Spelaren tog då en klubba och kastade för att få ner bollen, träffade - och bollen damp ner!
Men nu fastnade istället klubban.
Så kan det gå.
 
Fick för några rundor sedan en ny boll på mig. Återigen var det en Sävsjöbo som stod för bravaden. Bara en fråga. Vad har jag gjort Sävsjöbor för illa..?
Hål 8, korthålet. Hade lagt mitt utslag på green (givetvis.) och var på väg att ställa upp min golfvagn på vägen upp mot hål 9. Min Sävsjökamrat hade lindrigt sagt hamnat taskigt till. I det höga gräset som ligger mellan hål 8 och nämnda väg till hål 9.
Då hör jag:
- Öööööööööööööhhhhhhhhhhhhhh!
Inte "fooooore",
Sekunden senare bränner det till i min högra skinka.
Det finns visserligen ett hål bara några centimeter f rån skinkan ckså, men det var inte där Sävsjöbon hade siktat. Han hade träffat trädet invid vägen och bollen studsat på mig.
Sävsjöborna och jag har för övrigt samma tränare:
http://www.youtube.com/watch?v=2QE1dimcIG0
 
Gick en runda med Isak d.ä för några veckor sedan och tog den mycket efterlängtade kaffepausen efter hål 9.
Under tiden som vi satt där och exemplariskt hade placerat våra vagnar där de ska stå vid fikat gick fyra (4!) bollar före oss och in på hål 10 under de tio minuter vi satt!
Nu ska det genast tilläggas att två fyrbollar, alla med något äldre herrar i, frågade Isak d.ä och mig och fick svaret att det gick bra. Men samtidigt skulle ett gäng äldre flickor slå ut från tee 1 och fick då för sig att istället gå ut på tian.
Två dambollar smet före.
Eftersom någon sagt att "tid är pengar" så har jag räknat ut att Isak d.ä och jag förlorade några kronor där. Och damer - om ni läser det här - ser ni mig nästa gång så kan ni få mitt kontonummer.
 
Vid min senaste GG-runda gick jag tillsammans med Lars Gräns, internationell golfdomare.
"Hur länge ska det gå till jag får en tillrättavisning", tänkte jag.
Svar:Till mitt tredje slag.
Jag slog nämligen ett hyfsat utslag från ettan men fick felträff på slag två och hamnade i skogen till höger (har jag inte varit där förr?).
Dags för en provisorisk boll och det var när jag la ner den som Lasse sa till mig:
- Hedberg. Man droppar bollen.
Jag gjorde nämligen något mellanting mellan och dropp och placering.
Men faktum är att golfrundan därefter flöt ganska bra.
Helt utan tillrättavisningar.
 
"Även en blind höna hittar ett korn".
Så säger ett ordspråk.
Så är det med mig också. Jag har ibland några fantastiska golfslag. Saken är bara den att de kommer lite för sällan.
Jag har gjort birde på varenda hål på Östanå golfbana.
Tänk om jag kunde få det på en och samma runda!
53 slag! Nytt banrekord!
Och 56 poäng!
Det hade varit något det!
Men det gäller bara "att få te att" på en och samma runda.
Kan bli klurigt.
 
Gjorde för övrigt eagle på andrabollen i måndags på hål 14.
Första utslaget hamnade..just det i vattnet.
Slag två (som ju egentligen är slag 3( hamnade vi 150-skylten på fairway) och slag fyra i första bunkern till höger om green. Därifrån slog jag i den i koppen.
Nu är det bara så att jag haft betydligt bättre slag på detta hål tidigare.
Men mer om det i nästa krönika.
 
Till sist: Kul att se så många greenfee gäster på banan som i lördags.
Ett bra betyg till våra banarbetare som nu står inför en tuff tid.
Nu börjar nämligen löven falla.
Gula bollar rekommenderas då inte.


Krönika 2011-08

De flesta av er vet vad äventyrsgolf är för något.
I Korsberga, precis i den norra delen av samhället, finns det en bana för äventyrsgolf.
Men visste ni att även vår bana, Östanå golfbana, kan ingå i den kategorin?
I alla fall när jag spelar.

Mina slag kan få de mest fantastiska banor man kan tänka sig.
Inte sällan går det käpprakt åt skogen - både bokstavligt och bildligt, eller så har jag som vi äventyrsgolfare brukar säga "tall in".
I mitten av juli spelade jag tillsammans med icke helt obekanta Helena Bouveng.
- Nu ska du få se på äventyrsgolf, sa jag till Helena, peggade upp på ettans tee och slog ut.
Bollen hamnade i fairwaybunkern mellan ettan och tian.
Då har man en ganska lång väg in till green så jag valde min hybrid.
Fick en klockren träff, men bolluslingen drog sig åt höger.
Det rasslade till i tallarna som står till höger, precis intill åttans green.
Alltså ett ganska bra bunkerslag, men något snett.
Dessutom hade bollen hamnat precis bakom en tall så jag hade ingen möjlighet att ens slå ut den på fairway, och framförallt inte slå den mot ettans green.
Då såg jag en möjlighet. Om jag shippar upp den på åttans green (som för tillfället var ledig) och därifrån droppar den fri. Sagt och gjort.
Bollen landade på åttans green och jag får droppa den fri, rakaste vägen ut, dock ej närmare hål.

En fråga: Får man spela så här? Lägga in en boll avsiktligt mot en annan green för att sedan droppa den fri? Jag vet inte.
Hur som helst så shippade jag sedan in bollen mot ettans green och noterades till slut för en boogie, 6 slag.
Fullt godkänt, men onekligen en annorlunda väg att ta sig från tee till koppen på hål 1.

Nästa hål där äventyret gick vidare på den här golfrundan var hål 12.
Hade precis läst i Svensk Golf om golfhandskens vara eller inte vara.
De flesta var ganska överrens om att man numera egentligen inte behöver någon handske. Greppet på nutidens klubbor är ändå så bra.
Regnar det är det en annan historia. Då tror jag alla använder handske.
Nu var detta en solig och varm dag och jag hade tagit åt mig av "handskinformationen" och spelade således utan handske.

På det här hålet brukar jag sikta in mot talldungen snett fram till vänster för att sedan slicen gör så att bollen hamnar på fairway.
Fick en ganska hyfsad träff, men bollen gick rakt och la sig i kanten av nämnda dunge.
Den bollen hittade vi enkelt.
Då var det värre med drivern..

För just efter bollträffen tappade jag klubban!
"Svisch" sa det och drivern for iväg och hamnade någonstans i det meterhöga gräset till vänster om tee, nästan ute i ruffen på hål 14!
Jag tror aldrig Helena och 2 x Isacsson (som också fick uppleva golfäventyret) skrattat så mycket på golfbanan.
Nu till problemet. Vi hittade inte drivern!
Stefan Holm, tidigare ordförande i denna golfklubb, frågade mig när jag berättade detta för honom någon dag senare varför jag då inte kastade ut en provisorisk klubba..
Mycket fyndigt.
Nu hittade jag till sist klubban efter någon minuts letande och tanken som då slog mig var "hur länge får man egentligen leta efter en klubba?". Fem minuter boll. Men klubba?
Det hände mycket annat den här rundan också, men ska jag skriva om allt räcker inte det här pappret till.

Bara en annan liten anekdot om mitt golfande.
För två år sedan, Hål 13. Ni vet det där"lätta" par 4-hålet.
Utslaget hamnade något till vänster i ruffen, men läget var ändå bra.
Tog på nytt fram hybriden (min älsklings klubba).
Fick en kanonträff, men återigen för mycket till höger.
"Kling" sa det på en av flaggstängerna som står på höger sida framme vid green.
Bollen damp sedan ner på green.
Taisto, som jag då spelade tillsammans med, låg och vred sig av skratt i gräset.
Han trodde inte det var sant .
Men det var det.
Återkommer med mer äventyrsgolf framöver.

Till sist: Ingen har ifrågasatt mitt påstående i den tidigare krönikan att vi har de bästa greenerna i hela Sverige.
Då har vi det.
Men se nu till att bli betydligt bättre på att laga torvor ni slår upp på fairway och dessutom laga nedslagsmärken efter er på greenerna så blir banan ännu finare.
Foooore!






Krönika 2011-07

- Jag ska aldrig börja spela golf.
Det var så det började i slutet på 1970-talet då mitt kompisgäng trackade Thorbjörn "Tjobba" Johansson som då spelade golf i Eksjö.
Det var framförallt fotboll och bandy som mitt gäng höll på med.
Men så byggdes det en golfbana i Vetlanda och helt plötsligt hade Per "Nutte" Henriksson, Dick "Suren" Josefsson, Kenneth "Glasan" Gustafsson, Tomas "TK" Karlsson och sedermera även Pelle Lennartsson börjat med denna ädla jordbrukskonst - som många vill kalla den.
Och nu är både Sonny Isacsson och jag med.
 
På tal om "Tjobba" så spelade jag faktiskt nio hål med honom någon gång i urminnes tider då det bara fanns nio hål på Östanå.
Vi smög ut tidigt, tidigt en morgon eftersom jag inte hade grönt kort. Jag spelade då som nu. Det handlar om 4-poängare eller streck.
Minns att jag stod framför vattnet vid nutidens hål 15, korthålet.
Plupp. Slag 1 i vattnet. Plupp. Slag 2 i vattnet. Och plupp. Även slag 3 i vattnet.
Minns att Tjobba nästan grät:
- Hedberg. Gå runt vattnet och spela boll fyra, bad Tjobba.
Men jag tänkte att jag kan väl inte shippa i en FJÄRDE boll också.
Det kunde jag.
Får väl säga förlåt så här cirka 30 år senare.
Men jag gjorde strax därefter birdie på nuvarande hål 18. Två slag på par-tre-hålet.
Och som sagt. Där är jag i dag också. Det finns inga mellanting.
Bära, brista stupa eller falla.
 
Efter den här "rundan dröjde det dock många år innan jag återigen spelade golf. Det var på korthålsbanan i Hult och där hann det bli ganska många rundor. Drog mig därefter till Ramkvilla.
Och så ringde min lillasyster Lena för tre år sedan och sa att hon anmält mig - och nästan halva släkten - till en grönt-kort-kurs hos Vetlanda GK.
Taisto var med också och honom förmodar jag att ni träffat på många gånger då ni spelar i Vetlanda, banarbetare som han är.
 
Och jag har träffat Taisto.
Hål 1. Hade slagit ut ganska hyfsat och Taisto stod snett framför. Mycket snett framför ska kanske tilläggas. Men inte mer snett utan att jag med hybriden slog mitt andra slag, med våldsam kraft, rakt på Taistos innanlår.
Ni skulle sett det blåmärket som blev! Det var nästan mer blåmärke än Taisto - om man säger så.
Numera har Taisto lärt sig att Åkes och Görans råd om att alltid stå bakom bollen är de bästa.
Jag har för övrigt också blivit träffad en gång. Förra året. Hål 11. En Sävsjöbo skulle slå slag två in mot green, men bollen gick rakt emot mig. Men inte fortare än att jag kunde hoppa. Nu var det kanske inte så lyckat. Att hoppa. Hade jag INTE hoppat hade bollen tagit i naveln. Nu hoppade jag upp någon eller några decimeter och bollen träffade det som skiljer oss män från kvinnor åt. Och då snackar vi inte tee...
 
Men annars har det varit ganska lugnt på mina rundor.
Jag är numera så biten av golf att jag lätt förstår när Janne Rutgersson en gång sa att han spelat sju dagar i sträck. Då tänkte jag att "han är inte klok".
Jag skulle i dag inte haft några problem att spela 21 dagar i sträck.
 
Nu har ni fått inledningen till varför det blev golf för mig.
Framöver ska jag servera er händelser och slag från mina rundor som ni aldrig tidigare varit med om.
Fråga bara grabbarna i GG-golfen.
Frånsett att de kanske får leta lite mer boll än vanligt så får de en händelserik runda som skiljer sig ganska mycket från andra rundor när inte jag är med.
Det är sådan jag är.
Foooooooore!
 
Ps! Tack Anders och övriga banarbetare för våra greener. Jag säger att de är bäst i Sverige tills någon annan överbevisat mig. Ds!